Nya ansikten

Idag har Pricken varit med mig en stund i ateljén. Det går bättre och bättre. Som sagt var, övning ger färdighet. Imorgon hänger hon med igen. Då ska hon få träffa Maria.

Stina kom förbi med lunch till mig. Mysigt! Pricken blev glad. Nosade, slickade och hoppade lite. Sedan somnade hon faktiskt snällt på sin filt.

Två kunder han komma förbi medan Pricken var kvar i ateljén också. Det gick bra. Hon gillar ju alla och just de här kunderna var inte rädda för småvalpar!

Feber och glädje

Pricken hade lite feber igår kväll. Det var nog en effekt av vaccinet hon fick på morgonen. Hjärtat pickade fortare än vanligt, hon sov oroligt och fick någon slags konstig hicka. Trodde nästan att hon skulle kräkas ett tag.

På dagen träffade hon och nosade på två andra hundar. Succé! Väldigt spännande så klart.

Vaccin

Idag är en stor dag i Prickens lilla liv. Klockan nio i morse fick hon sin andra vaccinationsspruta och kan nu börja träffa andra hundar. Ska bli väldigt spännande att se hur det går. Ibland är hon ju kaxig. Hoppar, rusar, skäller och gnager. Men andra gånger är hon ju en riktig liten mes. Hör eller ser hon en stor hund gnäller hon och klättrar upp på mig eller Martin för att söka skydd.

Precis som vi människor kan bli lite krassliga av själva vaccinet kan vi förvänta oss att Pricken får lite feber ikväll. Får väl försöka få henne att vila lite extra. Hur nu det ska gå. Hon är väldigt pigg, glad och gnagig. En lycklig liten rackare helt enkelt!

Jakt

Det går inte att förneka. Pricken är en grythund. Uppdrag - jaga gnagare och annat som bor i små grottor. Som tur är var det när Martin var ute med henne det hände. Hi hi! Fast han berättade historien med så beskrivande ord och känslouttryck att det kändes som att jag själv var på plats när det hände.

Pricken har fångat sin första mus. Eller fångat är ett starkt ord. Plockat upp är nog mer rätt beskrivning. Hon kom plötsligt ut från en täppa med högt gräs, stolt bärandes på en död mus. Blä! Den hängde livlös i munnen. Men som Martin sa "Hon bara hade den i munnen. Hon tuggade inte på den eller så." Tydligen släppte hon den självmant när han skrek till.

Lite komiskt alltihop. Förutom att han inte berättade det här för mig förrän Pricken glatt hälsat på mig genom att slicka mig i ansiktet. Så nu har jag spår av död mus i hela ansiktet. Vilket hundliv man lever. Sedan somnade hon gott i ateljén. Fina svansen utanför korgen!

Att sova

Jag är väldigt nöjd med att vi fortsatt öva Pricken på att sova i sin korg. Vi har ju sovit i skift på soffan med hennes korg nedanför. Lyft, lyft, lyft tillbaka henne när hon har vaknat och velat komma upp. Det skulle ju vara lätt att falla för frestelsen och helt enkelt låta henne sova i sängen. Men då är det nog omöjligt att någonsin få henne trygg i korgen igen.

Kanske lite för tidigt att ropa hej ännu. Saker och ting kan ju förändras. Men i flera nätter har hon faktiskt sovit hela natten i sin egen korg. Tjohoo!

Nu har jag börjat öva henne i att komma till ro i ateljén. Där är det ju fortfarande lite "läskigt". Hon har en egen korg där och så tar jag med en kudde hemifrån som luktar gott. Några gånger har hon somnat i sin ateljékorg. Ibland är det tryggare att bara sova på själva kudden som luktar hemma.

Hoppar

Soffan är fortfarande förbjudet område om hon inte blir inbjuden och upplyft. Hon gör små försök att hoppa upp, men lyckas inte riktigt ännu. Men snart kommer hon nog att lyckas ta sig upp. Hon blir starkare och hoppar högre varje dag som går!

Liten get

Jag satt och tittade på TV häromkvällen. Tror det var "Solens mat". Plötsligt såg jag en vit get i rutan. Den ställde sig på bakbenen och gnagde på en gren med några bär på. Blev så full i skratt. Den var så himla lik pricken när den stod där och sträckte på sin smala nacke, med öronen rakt ut.

Tänk om hon blir en sån där vit get med stor, rund mage när hon blir stor.