Huvudet utanför

Idag möttes de för första gången. Snön och Pricken! Pricken förstod inte riktigt vad det var men älskade det vita, flygiga med en gång. Hon plöjde runt, halkade, puffade och nös. Efter några minuter såg hon ut som en Lovikavante. Så där lite gulvit, tovig med små hårda is/snöklumpar i lurvet. Sov gott efter lekandet! Med huvudet utanför korgen.

Att vänta

Pricken ligger otåligt och väntar på sin mat. Och, JA, maten är placerad på diskbänken snett upp till vänster. Blicken på maten!

Finbesök

Idag har jag sällskap i ateljén av min lilla Prick! Just nu håller hon på att bädda om och ur sin korg. Kuddar, filt, madrass - allt flyger ut på golvet! Men jag lyckades nyss få henne att sitta stilla en stund och gosa lite.

Lite förkyld

Pricken är lite förkyld. Hon snorar och snörvlar i sömnen och är väldigt morgontrött. Ibland är det nästan som att hon går i sömnen på morgonen. Hon behöver gå ut en sväng innan hon äter frukost. För att vakna till liksom.

Knatar runt

Idag har Pricken varit hos mig nästan hela dagen i ateljén. En liten tvåtimmars sväng hemma på eftermiddagen bara. Just nu ligger hon och sover men alldeles nyss knatade hon runt och spejade, nosade och busgnagde lite. Ljuvliga hund!

Öron

Den här rasen (Parson Russel Terrier) ska ha hängande öron. Ha ha ha! Det har INTE Pricken!

Min lilla spejare

Idag har Pricken stått i trappan och spejat på folk som går förbi skyltfönstret! Varje gång någon stannar till blir hon väldigt lycklig och viftar på svansen så den nästan flyger av.

Lerig äng

Idag var det väldigt lerigt på ängen. Vi sprang där i alla fall. Huvudsaken är ju att man har roligt. Det är faktiskt mycket viktigare än småsaker som en lerig hundkropp eller ett par geggiga kängor.

Ren hund

Den här bilden tog jag igår. Då var Pricken fin, ren och gosig. Just nu är jag inte så sugen på att borra in mitt tryne i hennes päls. Idag har hon nämligen rullat sig i bajs. Verkligen gottat in sig. Haka, huvud, kropp. Vi stod och pratade och märkte inte vad hon höll på med.

Att det inte fanns något vatten där vi befann oss gjorde ju inte saken bättre. Det tog två timmar att komma hem och bada henne. Huga!

Igår var det valpkurs igen! Vi tycker det är kul allihop. Vet inte vem som lär sig mest - vi eller Pricken. Skoj har vi i alla fall. Nu ska vi öva, öva, öva på "sitt kvar", "hälsa fint" och "gå fot". På söndag är det dags för hela valpgänget att ge sig ut i skogen och öva "kom".

Valpkursfröken tycker nog det är bara att ha en så vild hund som Pricken med på lektionerna för hon använder henne som exempel hela tiden. "Finns det någon hund här som har svårt att sitta still? Ja, Pricken kan komma fram." Ha ha ha! När fröken övar med henne går det så klart hur bra som helst. När vi övar går det ... rätt bra!

Lösa tänder

Idag tog det inte de vanliga 20 minuterna att gå till ateljén. Snarare 60 minuter. Jag och Pricken tog god tid på oss och stannade och lekte/sprang med massor av hundar på ängen.

Känns så himla härligt att hon lyder kommandot "kom" och "koppla dig". Även om det kräver en godisbit så kommer hon ju i alla fall. Då vågar man släppa och låta henne springa med sina nya hundkompisar. Roligast i dag var en Schnowzer (hur stavas det egentligen?) som var 2 år gammal.

Framtänderna både uppe och nere är nu tappade och utväxta igen. Växer väldigt fort på en hund visar det sig. När hon gäspade efter allt springande såg jag att hon faktiskt har tappat en av sina små huggtänder i nederkäken också. En ny var på väg fram. Kände lite på den på andra sidan och blev lätt illamående när den röde sig. Har alltid tyckt att lösa tänder är lite vidrigt.

Nu är jag full av kraft efter all frisk luft och Pricken är så trött att hon inte ens kan fokusera blicken!

Filt och kudde

Pricken har packat med sig lite gosigare inredning till sin ateljékorg - kudde och filt. Det ser härligt ut när hon rufsar ihop ett litet bo och somnar djupt. Idag har hon både sprungit fritt på en äng som finns på vägen till ateljén och varit ute på lite mer finpromenerat på Linnégatan.

Kycklingkorv

Igår var vi på valpkurs! Väldigt kul och nödvändigt. Nu ska vi öva på "sitt", "ligg" och framför allt "koppla dig". Mia som håller i kursen är grymt bra! Jag skulle vilja att hon hade privatlektioner med mig. Inte med mig och Pricken alltså, utan med MIG. Inser att jag och mitt kroppsspråk ställer till det hela tiden. Jag vill vara så där lugn och uppfostrande. Men så hör jag min egen röst säga saker på bäbisspråk...

Pricken var helt rosa i ansiktet och rätt stirrig när lektionen var över. Mycket att tänka på , titta på och nosa på! Men imorse när vi testade så fungerade både "sitt" och "ligg". Vad gör man inte för lite kycklingkorv?!

Utan koppel

Vi försöker åka till ställen där Pricken kan springa fritt så ofta som möjligt. Hon älskar det! Dessutom märker vi att hon gillar vatten. Har doppat både tassar och kropp i Delsjön och vattnet i Västra Bodarna.

Frihet

Min storebror rapporterar att han, lilla Tora, Martin och Pricken är i Delsjön för att låta valpen springa fritt. Låter ljuvligt trots spikregnet. Hade velat vara med och se Pricken spurta runt och Tora skratta. Hoppas nu att inte hunden välter barnet.

Stark!

Prickens lilla kropp blir starkare för varje dag som går. Idag gick hon för egen maskin hela vägen till ateljén med mig. För bara några veckor sedan var jag tvungen att bära henne åtminstone halva vägen.

Nu sover hon gott i korgen. Hon har inte snott min munkjacka, jag mutade henne faktiskt med den helt självmant. Ser nästan ut som att hon ler lite i sömnen!

Delsjön

Vi började morgonen med att åka ut till Delsjön och låta Pricken springa fritt. Regnade. Var rätt kallt. Men hon njöt. Det är helt ljuvligt att se henne ta fart och springa så öronen ligger rakt bak.

Idag var hon modig och sprang i längre lovar runt oss. Hittade ett litet äpple som hon lekte med. Å så doppade hon tassarna i vattnet. Martin rapporterar att hon ligger nybadad (blev rätt smutsig av allt springande) i sin korg och "ryckdrömmer" i sin korg!

Att springa fritt

I lördags åkte vi ut till Skatås med Pricken. Målet var att hitta ett öppet fält eller någon typ av plan där hon kunde springa lite lös. Vi ville hitta ett ställe utan bilar och folk. Inte så himla lätt i Skatås. Bilarna kan man leta sig bort ifrån, men inte folket. Dessutom pågick det något slags lopp med hundratals joggare.

Till slut hittade vi i alla fall en liten grusplan med några sandhögar på. Vi släppte Pricken. Glädje! Ren och skär glädje. Både för henne och för oss. Vi stod och gapskrattade medan hon sprang i vida cirklar. Hennes ögon fullkomligt lyste! Vilken känsla att kunna springa av sig all den där energin utan något koppel som tog emot.

Hon till och med hoppade i luften. Lite på sidan liksom. Nästan som en motorcrossförare utan cykel. Helt ljuvligt! Det där ska vi göra om. Ofta.

Igår åkte vi till Askimsbadet och gjorde en liknande sak. Fast med bonusen att hon träffade en hundkompis som hon sprang med.

Humlängtan

Jag har "humlängtan". Tror det betyder att jag längtar hem och efter min hund. Sitter på ett tåg men är hemma om ungefär en timme.

Inte lätt

Igår kväll när jag och Pricken gick vår kvällsrunda fick hon plötsligt syn på någonting hon gillade. Hon stannade, viftade svans, kråmade sig, satte sig, tittade och signalerade total glädje med hela kroppen. Precis allt det där som hon gör när vi möter en annan hund som hon vill heja på.

Grejen var bara att det inte fanns några andra hundar i närheten. Jag följde hennes blick och insåg att det hon uppvaktade, i tron att det var en annan hund, var ett sånt där grönt, böjt rör som sticker upp ur marken. Röret var placerat i närheten av en buske. En hund hade absolut kunnat stå där också, men nu var det ju bara ett rör.

Vi gick lite närmare och plötsligt såg Pricken något annat som var intressantare och drog iväg åt det hållet i stället. Snabba ryck!

Sitt!

Igår när jag kom hem hade Martin och Pricken något att visa mig. Båda lika exalterade. Fast av olika anledningar. Pricken, för att Martin hade händerna fulla av hundgodis. Martin, för att han lärt Pricken att lyda kommandot: "Sitt!"

Det fungerade till och med när jag sa det. Pricken var så godissugen att hon satt en stor del av kvällen. Men hon har faktiskt fattat själva kommandot. Testade lite senare när jag skulle ge henne kvällsmat. Jag ställde inte ner skålen förrän hon satt ner. Fungerade!

Nu är vi så sjukt peppade inför valpkursen som börjar om några veckor. Den här hunden kan nog lära sig allt, vad som helst!

Snabbare än kameran klarar

Pricken rör sig snabbare än kameran hinner stänga sin slutare. Huvudet flyger fram och tillbaka. Ögonen missar ingenting!

Gäsp!

Ännu en bild som Sofie har tagit. "Gääääääsp!" tror jag den heter.

Sofies bild

Sofie, min skrivfröken, är inte bara duktig på att skriva. Hon tar superfina bilder också. Den här tog hon på mig och Pricken när hon var och hälsade på oss i ateljén.

samlad flock

Pricken njuter när "flocken är samlad". I lördags hade vi min storebror med familj + min lillebror på middag. När vi satt och åt middag låg Pricken i en fåtölj, med total överblick över matsalsbordet, och halvsov med ett leende (?) på läpparna.

Igår kom min lillebror över på en lite enklare middag i köket. Vi bar in Prickens korg så hon kunde hålla oss sällskap. Ännu en gång låg hon glatt där och lyssnade på alla samtal.

15 veckor

Igår blev Pricken 15 veckor. Det är inte mycket. Hon är fortfarande en väldigt liten varelse, en valp. Men hon växer på höjden och längden. Vi lyckades efter lite trixande uppmäta hennes mankhöjd till 28 cm. Det är inte så långt kvar till de 33 cm vi har läst att hon ska bli.

Man märker att hon har fått längre ben. Hon hoppar lättare upp på murar och bänkar under promenaderna. Tyvärr också i sängar och fåtöljer inomhus. Hi hi! Det ser väldigt roligt ut när hon sträcker ut hela sin lilla kropp på morgonen. Stretchar lite. Jäspar lite. Åååå vad hon är underbar! Tänk att ha prickiga insidor på sina lår. Bara en sån sak. Rosa med prickar på!

Ateljéhund

För varje dag som går blir Pricken mer och mer van vid ateljén. Idag knatar hon runt bland tavlor och betongprylar som om hon ägde stället. Har till och med hunnit med att gnaga på en växt som stod lite olämpligt.

långa ben

Jag förstår varför Pricken sover så mycket. Det måste ta å krafterna att växa så mycket som hon gör. Kolla in benen. Dom får snart inte plats i ateljékorgen.

Mysigt!

Den andra bilden på Pricken och Nike är så härlig för det ser nästan ut som att hunden kastar huvudet bakåt i ett gapskratt. Men den här är inte så dum den heller. Mysigt! Pricken låg och sov i Nikes knä, med nosen inborrad i hennes kofta, i flera timmar.

Bilden av njutning

I lördags kom Nike och Thorbjörn och hälsade på mig och Pricken i ateljén. Pricken älskar "när flocken är samlad". Hon blir lugnare om flera människor sitter i grupp än om det bara är jag som knatar runt här och arbetar.

Den här bilden på Nike och Pricken är så fin. Total njutning!

Nybadad

Igår kväll gjorde vi det! Badade. Egentligen var det bara Pricken som skulle bli blöt. Men man kan väl säga att jag fick ett och annat stänk på mig också. Vi hade rätt kul när hon skulle bli torr. Det blev lite jaga handdukenlek. Fast den där smutsranden på ryggen gick inte riktigt bort. Är man en vit hund så syns det ju när man har fått något oljigt mellan skulderbladen.

Tycker hon känns extra mjuk idag. Fast vi har redan hunnit med att jobba upp ett nytt smutslager. Pricken älskar skogsvägen till ateljén. Hon springer på ett speciellt sätt där. Snabbt, målmedvetet och väldigt glatt!

smutsprick

Pricken älskar att trycka in sin lilla kropp på de mest konstiga ställen. Igår när vi packade ur bilen efter Österlenresan smet hon in under en bil. Nu har hon en svart, oljig rand mellan sina små skulderblad. Måste nog bada henne i helgen.

Resprick

Nu har Pricken varit ute och åkt! Hon och Martin hängde med mig ner till Österlen igår. Jag skulle hämta hem tavlor och prylar som har varit på Östangård sedan i våras. För att Pricken ska komma till ro i bilen har vi skaffat en stor, hård, plastbur. Den har stått hemma med öppen dörr så hon har kunnat springa ut och in för att vänja sig vid den.

Ibland har hon själv släpat in diverse leksaker och tumlat runt inne i buren. Bra idé för det funkade hur fint som helst att förvara henne i den under bilfärden. Hon somnade där inne rätt snabbt. Fast vissa perioder var hon vaken och låg och gnagde på ett ben.

Bäst av allt var nog när vi släppte henne och hon fick springa fritt på gräset och åkern runt Östangård. Hon får upp en väldig hastighet när hon slipper sitt koppel. Ser nästan ut som en liten kanin på språng. Jag missade när hon tumlade rätt in i en torkad stump ute på åkern. En rest av en majsplanta sa Martin att det var. Bojng! Sen vågade hon inte springa just där på en stund.

Nu är vi i alla fall hemma igen. Ett tips för alla som reser med hund är att ringa och kolla på olika hotell, vandrarhem och B&B ställen. Många har speciella hundrum. Vi bodde på Vandrarhemmet i Baskemölla, men även Östangård har hundrum under sin öppetsäsong!

Väskan

När Pricken inte får ligga på en människa och sova nöjer hon sig ibland med sin korg. Hon har en hemma- och en ateljékorg. Men ibland föredrar hon någonting som doftar människa. Min stora skinnbag till exempel.

Hårt underlag

Pricken vill så gärna vara med. Precis där man själv är där är det bäst. Där vill hon vara. Kan ju inte vara skönt att sova på ett så här hårt underlag. Men hon ville verkligen vara med och sitta i mitt knä när jag satt och jobbade. Så jag lät henne.

Måndag

Svårt att komma till ro och sova i ateljén när det hela tiden händer så mycket kul. Folk som kommer in. Lastbilar som kör förbi. Nyss somnade Pricken i mitt knä med huvudet på tangentbordet. Jag har lyft ner henne i korgen där hon faktiskt sover. Om fem minuter kan läget vara ett helt annat.

Gnaga

Favoritsysselsättningen är att gnaga. Gärna liggandes på något ställe med lite "tak".

Morrhoppa

Prickens mun är fylld av små valpgaddar. Vassa som fasiken! Det ser väldigt roligt ut när hon gör miner och visar dem.

Bekvämt?!

Kan det här verkligen vara bekvämt? Pricken låg och sov så här en lång stund i går. Ibland blir man rädd att hon ska få nackspärr eller göra sig illa. Men hon verkar gilla att ligga lite hur som helst.

Sova

Igår var Pricken hemma hos lilla Tora och hälsade på. Väldigt frustrerande för en valp som vill springa, gnaga och hoppa. Tora är ju bara 1,5 år och kan lätt bli vält av en skuttande Prick. Men dom gillar varandra. Fast dom fick turas om att vara i famn och på golv. En i famn den andra på golv och vice versa.

Vi trodde Pricken skulle sova gott efter allt busande. Men det blev faktiskt tvärt om. Hon kanske drömde om små barn. Vaknade ungefär varannan timme hela natten och var "pigg". Behövde sova, men kom inte riktigt till ro. Fast resultatet blev att hon faktiskt tog det riktigt lugnt i ateljén idag!

En galen kanin?

Är det en galen kanin? Nej. Det är Pricken. Precis så här uppstissad kan hon bli ibland. Hon vill leka, leka, leka. Gnaga och dra. Till slut får man gömma leksakerna så det lilla hjärtat ska sluta ticka så där fort fort fort. Men roligt har hon. Å rolig är hon!

Ny lek

Pricken är helt vild! "Terrier" som i terror som Martin säger. Hon springer, hoppar, gnager och leker mer. Sover mindre. Den nya favoritleken är att putta in tennisboll/bollar i springan mellan hyllan och tidningshögen och buffa, gnaga, få dem att rotera. Hon blir nästan galen på köpet. Det går liksom inte att vinna mot bollarna. De bara fortsätter att rotera och fresta.

Igår kväll var vi till slut tvungna att gå runt och gömma alla leksaker. Pricken var helt vinröd runt ögonen och behövde verkligen sova. Vägrade först inse fakta men somnade så klart som en stock så fort hon fick ligga i ett mänskligt knä.

Fina presenter

Pricken får så mycket fina presenter! Temat är ofta "saker man kan gnaga på". Passar ju perfekt när man har massor av sylvassa tänder i munnen som inte vill något annat än att just gnaga. Tack för paketet Maria!

Ateljéprick

Idag gick jag och Pricken till ateljén tillsammans. Eller jag gick. Hon gick lite. Sen bar jag henne rätt mycket. Hon börjar känna sig lite mer hemma här nu. Fast om jag går ner en våning vill hon hänga med. Fast hon egentligen låg och sov och hade det rätt bra skuttar hon upp och svansar efter.

Jag såg inte riktigt hur det gick till. Jag gick ner för trappan. Hörde henne bakom mig. Hon måste ha fått en väldig fart och gjort ett litet skutt i samma veva. Plötsligt stod hon PÅ brickbordet precis vid ytterdörren. Bland färgglada betongmuffins stod det en liten vit hund och såg förvirrad ut. Hon är rolig!

Nya ansikten

Idag har Pricken varit med mig en stund i ateljén. Det går bättre och bättre. Som sagt var, övning ger färdighet. Imorgon hänger hon med igen. Då ska hon få träffa Maria.

Stina kom förbi med lunch till mig. Mysigt! Pricken blev glad. Nosade, slickade och hoppade lite. Sedan somnade hon faktiskt snällt på sin filt.

Två kunder han komma förbi medan Pricken var kvar i ateljén också. Det gick bra. Hon gillar ju alla och just de här kunderna var inte rädda för småvalpar!

Feber och glädje

Pricken hade lite feber igår kväll. Det var nog en effekt av vaccinet hon fick på morgonen. Hjärtat pickade fortare än vanligt, hon sov oroligt och fick någon slags konstig hicka. Trodde nästan att hon skulle kräkas ett tag.

På dagen träffade hon och nosade på två andra hundar. Succé! Väldigt spännande så klart.

Vaccin

Idag är en stor dag i Prickens lilla liv. Klockan nio i morse fick hon sin andra vaccinationsspruta och kan nu börja träffa andra hundar. Ska bli väldigt spännande att se hur det går. Ibland är hon ju kaxig. Hoppar, rusar, skäller och gnager. Men andra gånger är hon ju en riktig liten mes. Hör eller ser hon en stor hund gnäller hon och klättrar upp på mig eller Martin för att söka skydd.

Precis som vi människor kan bli lite krassliga av själva vaccinet kan vi förvänta oss att Pricken får lite feber ikväll. Får väl försöka få henne att vila lite extra. Hur nu det ska gå. Hon är väldigt pigg, glad och gnagig. En lycklig liten rackare helt enkelt!

Jakt

Det går inte att förneka. Pricken är en grythund. Uppdrag - jaga gnagare och annat som bor i små grottor. Som tur är var det när Martin var ute med henne det hände. Hi hi! Fast han berättade historien med så beskrivande ord och känslouttryck att det kändes som att jag själv var på plats när det hände.

Pricken har fångat sin första mus. Eller fångat är ett starkt ord. Plockat upp är nog mer rätt beskrivning. Hon kom plötsligt ut från en täppa med högt gräs, stolt bärandes på en död mus. Blä! Den hängde livlös i munnen. Men som Martin sa "Hon bara hade den i munnen. Hon tuggade inte på den eller så." Tydligen släppte hon den självmant när han skrek till.

Lite komiskt alltihop. Förutom att han inte berättade det här för mig förrän Pricken glatt hälsat på mig genom att slicka mig i ansiktet. Så nu har jag spår av död mus i hela ansiktet. Vilket hundliv man lever. Sedan somnade hon gott i ateljén. Fina svansen utanför korgen!